Den nya kortvågsriggen har kommit till Sverige - med lastbil från ett nyupptäckt surpluslager i Sydeuropa.
Stationen består av motoromformare till vänster och sändare/mottagare till höger. Båda enheterna är monterade på kraftiga gummidämpare ordentligt fastskruvade i en lika stabil som tung, grönmålad transportlåda av trä.
Stationen som är tillverkad 1945 är i fint skick och har troligen tillbringat alla sina år på lagerhyllor och i förråd.
Skulle den fortfarande fungera, sextio år senare?
Med viss försiktighet anslöts ett DC-aggregat och spänningen ökades försiktigt från noll... Vid c:a 2 volt hördes svaga livstecken i omformardelen. Strömmen ökade till någon Ampere.
Vid 5...6 volt, hostade motorn till och sakta, sakta ökade motorvarvet. Svagt brus hördes i hörtelefonerna.
Efter 20 minuter på sparlåga - för att inte chocka apparaten allt för mycket - skruvades spänningen upp till nominell matningsspänning som är 12 V. Med fingret på antenningången hördes en tysk rundradiostation på 6 MHz och av allt att döma var det alltså liv i mottagaren!
Därefter avprovades sändaren. Telegrafinyckeln anslöts. Tut tut! och c:a 14 w uteffekt mättes upp på 80 m bandet. Tonen lät märkligt nog helt stabil och ännu märkligare, utan chirp och de besvärande nycklingsknäpparna som noterades på den äldre MKII modellen.
Än återstår en del renoveringsarbeten. Först skall frontplåtarna som sprutats med en gulaktig klibbig sörja, kanske för att hindra rostangrepp, tvättas av. En total genomtrimning av alla kretsarna skadar nog inte heller liksom rundsmörjning och 60-års service av motoromformaren.