Vad är amatörradio?

Med stigande frekvens sprids radiovågorna i allt högre grad som ljusvågor, d v s. räckvidden blir begränsad till den optiska horisonten. Typiska distanser för radiokommunikation är upptill några hundra kilometer. Naturligtvis finner vi här mycket kommunikation av lokal karaktär genom användning av satelliter öppnas dock hela världen, för VHF-UHF-SHF amatören.

Höga frekvenser bjuder på många möjligheter för kommunikation med andra länder och  kontinenter. Här finner vi en mångfald av vågutbredningsfenomen och spännande tekniska utmaningar. Många radioamatörer som börjat sin bana på de högre frekvenserna, som T- eller UN-amatör väljer att fortsätta med VHF, UHF och SHF även om det slopade kravet på färdigheter i morsesignalering numera ger alla radioamatörer i Sverige rätt till alla amatörband, d v s även kortvåg.  

Vi kan skilja mellan tre frekvensområden:

 
Det finns också amatörband i frekvensområdet över 30 GHz men dessa har f n ingen större användning i Sverige. Här finns dock en potential för folk med stort intresse för experiment.

Man kan köpa antingen färdiga sändare/mottagare med tillbehör (antenner, förstärkare) eller bygga sin utrustning själv. Från 2.3 GHz och högre är marknaden för kommersiellt tillverkade produkter för radioamatörer begränsad.

För att öka räckvidden används antingen konstgjorda eller naturliga reflektorer. Konstgjorda reflektorer är satelliter och relästationer (repeatrar) som man har etablerat på alla frekvensområden (VHF, UHF, SHF)  Särskilt i storstadsområdena finns många relästationer som huvudsakligen är avsedda för att förbättra kommunikationen mellan mobila och fasta stationer. Funktionsprincipen för en relästation är den samma som för satelliter. En obemannad station tar emot en signal på en frekvens och sänder ut den igen på en annan frekvens. Sändning och mottagning kan ske på olika frekvensband.

Allt sedan tidigt 70-tal har radioamatörerna haft egna satelliter. För satellitkommunikation behövs det inte mycket effekt, men antennen bör kunna riktas mot, och följa satelliten i dess bana. I dag finns det c:a 20 satelliter avsedda för amatörradiokommunikation.

Räckvidden och effektbehovet för de olika utbredningsfenomenen är ganska varierande.
Se tabellen nedan:

 
Stora möjligheter till experiment  

För den som medvetet upplever olika utbredningsfenomen kommer vid sidan av radiotekniska aspekter finna anledning till att fördjupa sig i meteorologi, fysik och astronomi. Det är inte ovanligt att observationer från radioamatörer har varit upptakten till en mer grundlig och seriös forskning.

På VHF, UHF och SHF är stationsplatsen ofta avgörande för räckvidden. En låg och fri horisont är alltid fördelaktig, och många radioamatörer söker sig till berg och fjälltoppar för att uppnå så goda resultat som möjligt med sina experiment.

Här gäller det att anpassa sin utrustning för portabelt eller mobilt bruk. Antennen bör vara lätt att transportera och strömförsörjningen till radiostationen skall helst vara möjlig från ett 12 V bilbatteri.

På högre frekvenser är radiofyrarna viktiga för att kunna upptäcka speciella vågutbredningsförhållanden och fenomen. Radiofyr är en sändare som är kontinuerligt i drift och placerat på ställen med låg och fri horisont.

Precis som på kortvåg (HF) arrangeras tävlingar (contest) också på högre frekvensband. En contest är en tidsbegränsad tävling mellan flera deltagare. Målet är vanligtvis att uppnå så många kontakter, över en så stor distans som möjligt. I hela Skandinavien har månadstesterna blivit mycket populära.

Av modulationstyperna används FM till lokal kommunikation, direkt eller via relästationer. P g a bättre läsbarhet vid lågt signal/brusförhållande (vid svaga signalstyrkor) är SSB och CW bäst ägnat till DX (= long distance), contest och satellittrafik. Från UHF, 432 MHz och däröver har radioamatörerna till och med tillstånd att sända ut amatörtelevision (ATV).

 Stefan Heck, LA0BY