Skriv ut
Att spänningssätta radioutrustning från WWII-perioden och som kanske inte varit i bruk de senare 60 åren kräver en viss förståelse för riskerna och lite extra försiktighet. Lämplig skyddsutrustning är heltäckande klädsel, glasögon med sidoskydd och hörselskydd rekommenderas.




Även de mest oskyldiga små komponenter kan vara farliga. (Rutorna är 5 x 5 mm) Bilden visar en f d 1/2 W resistor på 100 ohm som p g a ett temporärt överslag i ett radiorör exploderade med en knall och orsakade ett lätt gråaktigt rökmoln. Apparaten blev fylld av små sylvassa skärvor. Ett experiment med samma typ av resistorer i en ekvivalent strömkrets visade att splittret kunde fås att flyga iväg över 3 meter. 

Förberedelser är A och O. Börja med att sätta dig in i schemat och bekanta dig med hur spänningarna skall anslutas. En del apparater går på lågspänning 12 eller 24/28 VDC. Andra på 110 eller 220 VAC. Att ansluta en apparat till fel matningsspänning kan orsaka allvarliga fel och orsaka eldsvåda.

Innan spänningen kopplas in bör apparaten okulärbesiktigas. Det innebär att noga granska att alla rör sitter på sin rätta plats, att alla ledningar ser friska ut och inte ligger i kontakt med varandra. Ett vanligt problem i surplusutrustning är torra och spröda gummiisolerade kablar. 

Andra saker att tänka på är att surplusutrustning ofta vandrat genom mångas händer och passerat många loppmarknader. Risken för att någon filur utan tillräckliga elektronikkunskaper har mixtrat med apparaterna är överhängande. Det är inte svårt att föreställa sig att någon glad optimist försökt sig på en modifiering men kopplat fel vilket medfört att komponenter tagit skada. Apparaten har kanske blivit stående i en fuktig källaren för att många år senare dyka upp på en loppmarknad i "skick som ny". Den nya ägaren, ibland lika optimistisk som den förra, kopplar utan eftertanke in apparaten som kanske exploderar eller i bästa fall drar huvudsäkringen.

Kan radioapparater verkligen explodera?

Ja och nej. Det som kan explodera i en apparat är väl närmast elektrolytkondensatorer som under årens lopp torkat ut eller förlorat sin prestanda. Även mindre kondensatorer och resistorer kan vara farliga. 



Dessa bruna kondensatorer påminner om nyårssmällare och låter faktiskt precis likadant när dom smäller. Dessutom skräpar dom ner något helt otroligt.

I Wireless SET 19 finns totalt 118 kondensatorer varav många i verkligheten är små tidsinställda bomber som de på bilden ovan. Det finns gott om exempel på hur den nyblivne ägaren till en surplusapparat glad i hågen stoppat stickproppen i väggen och det ena knallskottet avlöst det andra ungefär som på nyårsafton när knatterbanden tänds. Orsaken är att isoleringen och oxidskikten mellan kondensatorbeläggen försvagats genom åren. När spänningen så plötsligt slås på blir det överslag med total kortslutning som följd. En spänningskälla som kan ge hög ström kan snabbt skapa hög effektutveckling vilket betyder hög värme med efterföljande risk för explosion eller rökutveckling som följd. Kondensatorerna är ofta av folie- eller papperstyp och fragment av metallfolien eller pappersisoleringen kan slungas iväg flera meter. Vissa typer av elektrolytkondensatorer kan dessutom spruta ut en kletig illaluktande rykande sörja som är mycket obehaglig att få på sig och nästan omöjlig att få bort från bord, tak och väggar. Får du skiten i ögat blir du blind. 

Ibland ser man oerfarna radioamatörer som sitter med näsan långt nerstoppad i innanmätet i en gammal radio och förmodligen inte har den blekaste aning om de risker som finns. Kraften från en exploderande elektrolytkondensator kan likställas med en eller flera "Kinapuffar" och alla som i sin ungdom stoppat sådana i grannens brevlåda vet nog vad som händer - både med brevlådan och grannen. Ingen normalt funtad tonåring skulle ens komma på tanken att stoppa näsan i brevlådan och med vidöppna ögon invänta smällen. Många radioamatörer, även vuxna, gör ändå detta med livet som insats. EN EXTRA VARNING ÄR DÄRFÖR PÅ SIN PLATS!

Om apparaten inte varit i drift på flera år bör man använda sig av ett variabelt nätaggregat eller ännu bättre en vridtransformator för att sakta "smyga" upp matningsspänningen. En apparat som är avsedd för 220/230 VAC ansluts lämpligen till en vridtransformator. Skruva försiktigt upp spänningen från noll till c:a 50 volt, detta samtidigt som strömförbrukningen övervakas. Under inga omständigheter får strömmen tillåtas överskrida maxströmmen enligt specifikationerna i manualen. Inte ens kortvarigt under en enda sekund. Låt därefter apparaten stå på förvärmning med den låga spänningen och under uppsikt i två till fyra timmar och gona sig. 

Nästa steg blir att försiktigt öka spänningen till c:a 100 volt. Åter igen låt apparaten stå på förvärmning ytterligare några timmar. Fortsätt sedan stegvis till 150, 175, 200 V tills full driftspänning 230 V uppnåtts. Ett gott råd är att därefter sänka spänningen till c:a 80…90% av den nominella och låta apparaten vara igång minst 12 timmar innan den tas i normalt bruk med full matningsspänning. Lämna aldrig apparater utan tillsyn under uppstartningsfasen. Se till att vridtransformatorn är avsäkrad med en snabb och så liten säkring som möjligt om oturen ändå skulle vara framme. Finns möjligheter till strömbegränsning använd denna.

Många typer av kondensatorer som åldrats har en unik förmåga att självläka och återhämta sig och på nytt återskapa de skyddande oxidskikten som behövs för fullgod funktion. Gammalt kan bli som nytt om man går varsamt fram.

Samma procedurer och försiktighetsåtgärder gäller för apparater som matas med 12 eller 24 VDC. Det finns inga genvägar. Att forcera igångsättningen av en gammal apparat som stått stilla kanske 10 år eller mer är både onödigt och dumt. 

Ibland visar det sig att en kondensator är mer eller mindre kortsluten. Läckströmmen är allt för hög. I nätdelar där det kan vara tal om stora strömmar märks felet snabbt då kondensatorn blir varm. När detta händer ökar läckströmmen och kondensatorn blir ännu varmare. Var alltid försiktig och arbeta aldrig med spänningen på om det inte är absolut nödvändigt. Håll en hand i byxfickan och bär skyddsglasögon. 

Dessa varningar kan för den oinvigde kanske låta löjliga och överdrivna men den stackare som råkat ut för en exploderande elektrolytkondensator och fått uppsöka ögonakuten har lätt att hålla sig för skratt. 

När det gäller brandrisken i en apparat så brukar det oftast handla om överhettade resistorer, drosslar och transformatorer där det flyter onormalt hög ström orsakad av felkoppling, kortslutning i kablage eller överslag i kondensatorer. Dessa kan antända kablage och annat brännbart. Allvarligare fel och som orsakar öppen låga är sällsynta. Utveckling av rök och giftiga gaser är vanlig. Om du råkar ut för rökutveckling i en apparat gäller det att snabbt bryta strömmen, bära ut apparaten utomhus alternativt öppna fönstret och vädra ut. Lämna rummet och stäng dörren efter dig.

Kom ihåg att det i surplusutrustning precis som i all modern elektronik kan finnas de mest suspekta substanser, t ex i löd- och skyddslackerna och i de medel som använts för fukt- och tropikbehandling. De gaser som utvecklas i samband med t ex brand, överhettning eller t o m lödning kan vara direkt hälsovådliga och riskerna bör därför tas på största allvar. 

Tag för vana att alltid tvätta händerna noga med tvål och vatten före måltider och låt bli att röka, äta och dricka vid verkstadsbordet. Detta gäller även för den som jobbar med modern vardagselektronik som används idag år 2006. Tvätta händerna.

Vi använder cookies för att förbättra våra webbsidor och din upplevelse när du använder dem. Cookies som används för den nödvändigt funktionaliteten för dessa webbsidor har redan blivit satta.
Läs mer om cookies och vad vi använder dom till i vårt policydokument (länk till dokumentet).

  Det är ok med cookies från den här webbplatsen.
EU Cookie Directive Module Information