Kraven på samordning mellan olika verksamheter ökar, såväl nationellt som internationellt. Därmed ökar också kraven på effektiv kommunikation inte minst med radio. I dag finns, både inom den offentliga och den privata sektorn, ett stort antal av varandra oberoende radionät. I stort sett varje myndighet, organisation eller företag med behov av radiokommunikation har byggt upp och driver egna nät. De allra flesta av dessa nät är tilldelade var sina frekvenspaket, ur vilka nätanvändarna själva väljer en ledig frekvens (kanal).

Sådana radiosystem är mycket ineffektiva ur frekvensekonomisk synpunkt, eftersom ett stort antal frekvenser inte kan användas av andra användargrupper. Samtidigt sägs, att många av användarna behöver större funktionalitet i sina radiosystem. 

Att bygga nya egna radionät med den större funktionalitet, som krävs idag, innebär emellertid stora investeringar. Kommande nät måste därför anskaffas med högre krav på samordnad användning.

konvergens


I Lagen (1993:599) om radiokommunikation pekas på nödvändigheten av frekvenseffektiva system.

Bättre frekvenseffektivitet
kan uppnås på flera sätt, bl.a. genom att använda digitala system med automatiskt frekvensval, så kallad trunking. Det europeiska standardiseringsorganet ETSI har f.ö. tagit fram en standard för mobil radio, TETRA (TErrestrial Trunked RAdio), på samma sätt som man tidigare tagit fram GSM-standarden för mobiltelefoni. Många av de projekt för Public Safety, som pågår i Europa syftar till att införa något TETRA-system.

Trunking innebär att användaren väljer motpart att tala med eller att överföra data till medan systemet väljer en ledig frekvens. Vid störningar väljer systemet den frekvens som har bäst mottagningsförhållande. Om användarens radio uppnår kontakt med flera basstationer, väljer systemet den basstation och frekvens som ger det bästa mottagningsförhållandet.

Med digitala system ges möjlighet att på ett effektivt sätt komprimera innehållet i översänd information, så att t.ex. fler samtal ryms på samma kanal. Det blir också mer frekvenseffektivt, att flera användarkategorier kan samsas om alla tillgängliga frekvenskanaler, snarare än att kanalerna fördelas på användarkategorier.

I moderna, digitala, mobilradiosystem är det nu möjligt, att flera olika användargrupper kan fungera i samma system oberoende av varandra, men samtidigt ha goda möjligheter till samverkan med ett annat system. De analoga radiosystem som används idag är i allmänhet omoderna och har begränsad funktionalitet. Inte minst är möjligheten att kommunicera mellan olika verksamheter samt att överföra datainformation mycket begränsad.

Moderna digitala radiosystem
kan, förutom talkommunikation även användas för överföring av larm, statusrapporter, bilder, positionsangivelser och många andra typer av data. Digitaliserad information kan återskapas ett godtyckligt antal gånger och ändå behålla den ursprungliga kvaliteten. Digitaliserad information kan också, utan särskild svårighet, överföras genom olika systemstrukturer.

Analog överföring innebär att signalerna varierar kontinuerligt, medan man för digital (binär) överföring omvandlar (kodar) alla signaler till serier av två signalkaraktärer (ettor och nollor). Vid mottagning av en analog signal måste störnivån vara så låg att även små nyanser i signalnivån kan urskiljas, medan det vid digital mottagning räcker att mottagaren kan uppfatta alla nollor och ettor.

Många av de radiosystem som är i drift idag är fortfarande analoga system.
Analog teknik har ett antal nackdelar jämfört med digital teknik:
· det är relativt lätt för obehöriga att avlyssna samtal,
· den är mindre effektiv vad gäller att utnyttja radiospektrum,
· den ger sämre kvalitet ju närmare täckningsgränsen man kommer.
· det är svårare att överföra data

Läs mer i Statens kommittebetänkande (SOU 1998:143) om:
Ett tryggare Sverige. Ett gemensamt system för mobil kommunikation.

Konvergensfenomenet
Utvecklingen
av tele-, data- och massmediekommunikation leder till ett närmande mellan IT-tjänsterna. Den tekniska utvecklingen har möjliggjort att flera tjänster nu kan tillhandahållas i en infrastruktur. En sådan sammansmältning av tjänster kallas konvergens. Man kan nu till exempel sända TV- och radiotjänster över telenäten och omvänt tillhandahålla teletjänster och interaktiva datatjänster över näten för tele och kabel-TV.
På grund av av tekniska begränsningar kunde förr en struktur oftast användas för endast en slags tjänst.

Konvergens
definieras, i en s.k. grönbok från EG-kommissionen, som möjligheten att via olika nätplattformar överföra i grunden samma typer av tjänster.

Följande plattformar nämns i boken:

Nätkonvergens
Med nätkonvergens avses att traditionellt åtskilda infrastrukturer, för distribution av olika typer av tjänster, kan integreras och bära varandras tjänster. Det handlar dels om infrastrukturer för telefoni och dels om infrastrukturer för enkelriktad informationsförmedling, t.ex.  marknät, kabelnät och satellitsystem för ljudradio eller television. Förutom dessa förändringar i existerande infrastrukturer utvecklas även elnäten för att också kunna överföra tal och data.

Tjänstekonvergens
Med tjänstekonvergens avses att information som tidigare varit förbunden med ett visst medium numera kan tillhandahållas via alternativa medier. Begreppet tjänstekonvergens skulle förenklat kunna delas upp i kommunikationstjänster respektive innehållstjänster (informationstjänster). Med kommunikationstjänst avses att information förmedlas mellan olika användare. Med innehållstjänst avses att någon tillhandahåller ett visst innehåll för andra att ta del av.

Apparatkonvergens (terminalkonvergens)
Med apparatkonvergens avses funktionell sammansmältning mellan apparater (terminaler) för olika typer av tjänster. Det skulle t.ex. kunna vara apparater för telefoni, datakommunikation, radio och TV, vilka kombineras på lämpliga sätt.

Marknadskonvergens
Marknadskonvergens uppstår som följd av nät-, tjänste- och apparatkonvergens. Det är både möjligt, intressant och i viss utsträckning nödvändigt för företag som tidigare varit verksamma inom en viss sektor att på olika sätt också engagera sig i en eller flera angränsande sektorer.

Den primära drivkraften
bakom konvergensen är den dynamiska utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken och det är i huvudsak tre faktorer som påverkar. 

Den första faktorn, och kanske den allra viktigaste, är utvecklingen och tillämpningen av digital teknik. Med digital teknik kan all slags information representeras på samma sätt (som ettor och nollor), oavsett om det handlar om ljud, text eller bild eller kombinationer därav.

Den andra faktorn är utvecklingen av transmissionsteknik och tekniker för kodning och kompression av digital information. Detta leder till lägre transmissionskostnader och bättre kapacitetsutnyttjande i olika infrastrukturer samt att infrastrukturer, som tidigare endast kunnat förmedla enkla tjänster, utvecklats till att kunna förmedla kapacitetskrävande multimediala tjänster.

Den tredje faktorn är vad som skulle kunna kallas för interoperabilitet (samverkan) och innebär bl.a. att infrastrukturer som tidigare varit åtskilda kan integreras i gemensamma distributionssystem. Det handlar här framför allt om utvecklingen av kommunikationsprotokoll och andra standarder. Internetutvecklingen har varit särskilt betydelsefull i detta avseende.

Informationsöverföring med digital teknik
Digital överföring är en förutsättning för förmedling av olika typer av information genom infrastrukturer, som tidigare varit utvecklade och avgränsade för en viss typ av tjänster.

All information, oavsett om det handlar om ljud, text, stillbilder eller rörliga bilder, kan representeras på samma sätt, dvs. digitalt. En annan fördel med digitala signaler är att de bl.a. är tåligare mot störningar och brus på överföringslänken än en analog signal. Vidare kan en digitaliserad information komprimeras, vilket gör att överföringskapaciteten i en befintlig infrastruktur utnyttjas bättre och mer avancerade tjänster kan erbjudas.

Överföringskapacitet
Även om olika typer av information genom digitalisering kan representeras på samma sätt, dvs. som en bitström, är det trots allt fortfarande så att olika typer av nät har olika förutsättningar att förmedla informationen. Nätets kapacitet brukar anges som dess bandbredd. Kapaciteten anges i enheten bit/s. Utvecklingen av olika tekniker för transmission, kodning och kompression gör att tjänster som tidigare bara kunde levereras i avancerade bredbandsnät nu i allt högre grad också kan överföras i nät med mindre bandbredd.

 

 


Joomla templates by a4joomla

Vi använder cookies för att förbättra våra webbsidor och din upplevelse när du använder dem. Cookies som används för den nödvändigt funktionaliteten för dessa webbsidor har redan blivit satta. To find out more about the cookies we use and how to delete them, see our privacy policy.

  I accept cookies from this site.
EU Cookie Directive Module Information